Home sweet home.

Då var vi tillbaka på svensk mark efter en betydligt smidigare resa än resan till Kenya. Allt flöt på som det skulle och vi landade till och med 10 minuter innan utsatt tid igår på Landvetter.

Ett stort tack till George och Slum Child Foundation som visat oss runt. Frejagymnasiets logga vandrar nu runt i Kenya.

Den här veckan har varit så upplevelserik och vi har fått enormt många intryck som vi kommer behöva bearbeta och låta landa. Vi är tacksamma för att Universitet- och högskolerådet via Atlas planering gav oss möjligheten att göra denna resa. Arbetet som nu kommer fortsätta kommer påverka samtliga elever på programmet för hotell, restaurang och bageri på Frejagymnasiet.

Och ett stort tack till Kalle, som driver New Life Mission, och Emma, VD på New Life Mission, för dessa dagar och som står redo att ta emot oss under en praktikresa.

Bloggen kommer fortsätta att uppdateras, vi har flera upplevelser vi inte berättat om som vi gärna vill dela med oss av. I september kommer vi skicka in ansökan för att söka Atlas praktik och får vi detta beviljat kommer bloggen användas som ett redskap för eleverna när de skall förbereda sig inför sin praktikresa.

En del av arbetet som kommer involvera eleverna kommer vara att ta socialt ansvar. Eleverna kommer erbjudas att inom sina UF-företag sälja väskor till förmån för kvinnor i slummen och New Life Missions matprogram för skolbarn. Väskorna tillverkas av kvinnor som kommit till New Life Mission utan någonting, de har fått en anställning för att tillverka väskor som sedan säljs i Sverige och Norge. Barn över ett år erbjuds plats på New Life Missions day care. Vill du ha en strandväska i sommar har vi några att sälja redan nu, 130:- per väska som går direkt till kvinnorna på bilden och för att mata 2500 barn varje dag.

"Today I saw a miracle!"

Detta inlägget tilldelar vi Gunilla, Petra, Mia, Marie och Johanna som skänkt pengar och kläder som vi idag lämnat över till socialarbetaren Virginia på New Life Mission. Idag har ni varit med och matat en familj. De hade inte ätit på två dagar men har nu mat för minst två veckor framöver. Ett stort tack till er! Nedan kan ni läsa mer om vad pengarna och kläderna gick till.

En liten parentes... älskar stavningen på våra namn - Jones och Calorina.

Nu på morgonen har vi varit med Virginia på hembesök i slummen Kware som ligger precis här vid New Life Mission station i Ongata Rongai. Vi började på Virginias kontor där hon berättade hur hon arbetar, totalt är de två socialarbetare här på New Life Mission.

Virginia på sitt kontor. De två påsarna på soffan är skänkta kläder vi hade med oss från Sverige.

På tisdagar får de som behöver hjälp komma hit till stationen och berätta om sin situation. Virginia och hennes kollega guidar dem, gör hembesök, ger dem pengar, mat eller kläder om situationen är akut. Därefter fattar New Life Mission beslut om hur de skall hjälpa familjen, det är främst kvinnorna som kommer hit och det är dem de hjälper i första hand då det har störst effekt på hela familjen. Det kan handla om hjälp med skolavgifter för barnen, betala hyran, hjälp med att spara pengar för att kunna få ett mikrolån. Men allt bygger på att endast hjälpa till självhjälp eller hjälpa för att kvinnan skall få igång någon typ av inkomst för att kunna vara självförsörjande.

För att kvinnan skall kunna arbeta erbjuds nursery care (förskola) för barn 1 - 3 år, detta kostar 20 shilling (2 kr) per dag eller ingenting om kvinnan inte har råd med det. Är barnen äldre erbjuds de pre school från 4 - 6 år och där efter primary school, secondary school och high school.

Det finns så mycket mer att berätta om hur New Life Mission arbetar men det tar lång, lång tid. Så, idag gick vi hem till en kvinnan, Caroline 35 år, för att kolla till henne och hennes nyfödda på 3 veckor. Väl hos henne ser vi att huset inte är städat, vilket är väldigt viktigt för kenyanerna även om de bor i slummen, hon ser extremt svag ut och barnen är smutsiga. Totalt har hon sex barn, de två äldsta får gå på internatskola tack vare en annan organisation som betalar deras skolgång. Hemma var de fyra yngsta, en på ca 6 år, tvillingar på ca 2 år och den nyfödda på 3 veckor. När vi sitter och pratar berättar hon att mannen lämnar hemmet tidigt på morgonen och kommer inte hem förrän sent på kvällen, imorse lämnade han utan att hämta vatten till familjen. Mamman och barnen har inte ätit på två dagar, igår drack de chai (det kenyanska téet) en gång. Kvinnan ammar dessutom, och är väldigt nedstämd.

Barn som är vana vid att inte få någon mat är bara tysta medans barn som är vana vid att få mat och sedan inte får mat skriker. Dessa barnen var tysta, detta är alltså ett tecken på att de är vana vid att inte få mat.

Virginia ansåg att situationen var så illa och akut så vi gick direkt och handlade. Vi handlade mat och blöjor för ca 270 kr och detta kommer mätta deras magar i minst två veckor framöver, förmodligen bra mycket längre. Utöver detta fick Caroline 1000 shilling (ca 100 kr) så att hon kan handla det mest nödvändiga framöver. Så en del av de pengar ni skänkt fick Caroline och hennes fyra barn nytta av med en gång. Virginia kom i kontakt med Caroline när Caroline kom till stationen då hennes yngsta var tre dagar gammal och hon inte hade några kläder till honom.

I denna affären handlade vi flera sorters bönor, ugali, socker, salt, olja, blöjor m.m. Utanför handlade vi tomater, rödlök, avokado, apelsiner och vitkål.

Det blev ganska många kilo mat.

Virginia ska tillbaka till Caroline på tisdag tillsammans med Emma, VD på New Life Mission, för att prata med mannen. Han måste ta ansvar för sin familj, Caroline behöver hjälp i hemmet. Om detta inte hjälper kommer de gå till the cheif i området och honom hyser de stor respekt för, och männen är även medvetna om att de kan hamna i fängelse om de inte uppfyller det de ska. De kommer även förse Caroline med bröstmjölkersättning då hon är så pass svag och förmodligen inte producerar tillräckligt med bröstmjölk. Om de sedan ser att problemet kvarstår, att barnen inte får mat, kan de ta in barnen på barnhemmet så Caroline har möjlighet att få ett jobb och så småningom ta tillbaka barnen.

Carolines lilla treveckors bebis.

Caroline vart så glad över maten och sa "today I saw a miracle!" och tackade så mycket. Resterande 10 000 shilling fick Virginia till att använda till de behov hon identifierar. Kläderna kommer Virginia dela ut till dem i störst behov av kläder. Så ett stort, stort tack till er alla som gett något - pengar, kläder, tandborstar eller vad som!

Mashuuru

Oj, vilka dagar, hur ska vi ens kunna summera dom?! Så många intryck, tankar, känslor som bara far runt i kroppen. Vi kommer behöva landa och kommer skriva mer i detalj om allt lite senare.

I onsdags morse åkte vi alltså ut till Mashuuru för att besöka New Life Missions station där. På stationen i Mashuuru finns Mariahemmet, ett hem för unga pojkar, Kari-Anne hemmet, ett hem för masaiflickor som hotas av könsstympning eller att giftas bort, yrkesutbildning inom sömnad, förskola för barnen vars mammor utbildas inom sömnad, Jeep-linjen som är en mobil klink med sjuksköterska som åker till olika ställen varje dag för att hjälpa sjuka, ta blodprov för hiv, erbjuda preventivmedel och mycket mycket mer. Utöver allt detta informerar de om varför könsstympning eller att gifta bort sina döttrar inte får förekomma, det är förbjudet enligt lag.

Det finns så mycket att berätta om arbete New Life Mission gör men vi får ta lite i taget.

New Life Missions station i Mashuuru.

Både på väggarna i Mashuuru och på väggarna på missionen i Ongata Rongai finns barns rättigheter skrivna, både i text och bild.

Biblioteket på stationen i Mashuuru, även Mashuurus största bibliotek. 

Köket i Mashuuru.

När vi var i Mashuuru sov vi över på Osero Camp, mitt i det vilda med gaseller utanför tältduken. På morgonen gick vi upp tidigt för en promenad, då såg vi giraffer och fick lära oss mer om livet som massajerna lever. Vi besökte även en masaifamilj i deras hem.

På väg från Mashurru.

Under dessa dagar har vi även diskuterat den framtida praktiken för eleverna och vi har nu en glasklar plan och vi hoppas verkligen vi kommer få möjlighet att erbjuda eleverna praktik här i Kenya. Det skulle innebära en fantastisk möjlighet och erfarenhet för dem och något som vi tror kommer påverka dem en lång tid framöver.

KISE och New Life Mission

Idag checkade vi ut från hotellet vi bott på för att flytta ut till New Life Mission i Ongata Rongai. Men innan vi begav oss ut till Ongata Rongai hade vi ett planerat besök på the Kenyan Institute for Special Education. Dock blir saker och ting inte alltid som man tänkt sig. Trots en formell förfrågan om ett möte på KISE hade de lyckats dubbelboka sig och de personerna vi var i behov av att träffa var inte på plats. Vi fick iallfall en kortare presentation av KISE och vad de gör vilket är bland annat följande; KISE är dit barnet kommer för en utredning för att få godkänt att börja i special school. Det är även på KISE man utbildas inom allt som rör specialpedagogik, teckenspråk m.m. De bedriver alltså college för de som vill arbeta med barn med funktionshinder. På KISE har de även tre stycken, vad de kallade, model class. Detta är tre klasser för elever med funktionshinder där de lärare som utbildas till speciallärare lär sig att använda de kunskaper de får i utbildningen.

The Kenyan Institute for Special Education, KISE.

Nairobi National Park på väg ut till Ongata Rongai.

Framme på New Life Mission och Samaritan Childrens Home.

Så kom vi då äntligen fram till New Life Mission och här ser vi stora möjligheter för våra elever att praktisera. Och redan efter några få timmar här har våra förväntningar överträffats och vi har en väldigt bra plan för elevernas praktik här. Så nu är nästa steg att skriva ansökan för att söka Atlas praktik.

Vi har fått se alla verksamheter här på missionen så som vattenstationen, bageriet, förskolan, kyrkan, barnhemmet, verkstaden där mekaniker utbildas, kliniken där de tar emot främst människor från slummen som blivit sjuka. Bilder på allt detta kommer senare. 

Imorgon bitti åker vi till Mashuru där New Life Mission har ett hem för masaiflickor som hotas av könsstympning eller att bli bortgifta och ett hem för gatupojkar. Vi sover över i Mashuru och åker därifrån direkt till Amboseli National Park men kommer stanna till på ett hembesök i en masaiby. Vi sover i Amboseli en natt och på fredag eftermiddag är vi tillbaka här på missionen i Ongata Rongai. Så från och med imorgon kommer vi förmodligen vara internetlösa.

Skolbesök och APDK.

Idag vaknade vi pigga efter en hel natts sömn, väldigt välbehövligt. Det blev frukost och därefter direkt ut till slummarna Korogocho och Kariobangi för att besöka några skolor. Vi träffade elever som är så tacksamma för att överhuvudtaget få gå i skolan, något som inte alls är självklart. Vi presenterade oss och berättade om hur vi arbetar. En gemensam nämnare är vikten av ett jobb. Det är genom ett jobb eleverna har möjlighet till en bättre framtid, både här och på Frejagymnasiet. Totalt besökte vi tre skolor i slummen, varav en skola med lite högre standard där man även undervisar i hemkunskap och datorkunskap. Vi diskuterade om hur ett eventuellt samarbete skulle kunna se ut men detta är något som måste få landa lite för att vi sedan ska kunna se över vilka möjligheter som finns.

Riverside Academy, inne på rektorns kontor. Skolan har nyligen flyttat till nya lokaler som består av plåtskjul, totalt fanns det tre klassrum på skolan. Tjejerna på skolan fick även två paket bindor från Slum Child Foundation och Healthy Thinking International när vi var där. Detta för att de skall kunna komma till skolan även när de har sin mens.

Skolan som även undervisar i hemkunskap och datorkunskap.

Vi besökte även Queen's Lifeskill Project idag när eleverna var där. De berättade om vad de bakat - en mjuk vaniljkaka - och visade när de gjorde frosting till kakan.Totalt är de fem tjejer som utbildas där, 15 - 18 år gamla. Detta för att få ett yrke och ha möjlighet att försörja sig. Dessa tjejer är där fem dagar i veckan men George och Millie har sett att de behöver hitta en lösning för de unga kvinnor som har barn. En möjlighet skulle kunna vara att tjejerna utbildas på lördagar då Toto Club pågår samtidigt så barnen kan vara där, men detta är något som de än så länge diskuterar.

Vi avslutade dagen på The Association for the Physically Disabled People, en organisation som funnits i 60 år och kämpat för människor som har ett fysiskt handikapp och deras rättigheter. De sprider kunskap och medvetenhet kring handikapp, har sjukgymnastik, utbildar arbetsgivare, skolor, föräldrar, bygger egna hjälpmedel så som cyklar, rullstolar, skor, skenor, proteser m.m. Flera av deras anställda har något handikapp och de påpekade vikten av att föregå med gott exempel. Ett väldigt intressant och givande besök på så många plan. 

Väl tillbaka på hotellet vid 18-tiden insåg vi att vi inte ätit sedan frukost och kunde bara konstatera att äta regelbundet är inget man pysslar med här. Vi fräschade upp oss och åkte till en etiopisk restaurang för lite middag och är fullt medvetna om att vi har valet att äta, till skillnad från många andra här, vilket vi är väldigt tacksamma för. 

Dagens middag - injeera.

Första dagen på plats.

Om än ytterligare lite försenat lyfte planet äntligen sent igår kväll. Vi landade i Nairobi 7.45 imorse och hämtades upp av George och George som tog oss till hotellet. Det blev briefing med en gång och därefter en snabb dusch och slänga i oss lite frukost för att bege oss till Slum Child Foundation. 

Frukost - det gäller att passa på när man väl är här.

Framme i Kariobangi visade och berättade George om Slum Child Foundation och det arbete de gör. En stor del är Toto Club, ett tillfälle för barn att varje lördag få komma för att lära, utbildas och ha kul tillsammans.

Denna docka används bland annat för att lära barnen om vikten av god hygien. Genom dockan kommer de åt barnen lättare och får tydligt fram budskapet.

Drottning Silvia och George.

Det blev även flera hembesök idag. Vi besökte flera familjer som bor i slummen Kariobangi och Korogocho och vars barn kommer till Toto Club varje lördag. Även familjen kan få viss hjälp från Slum Child Foundation med till exempel skolavgifter eller mat. Det viktigaste för att barnen skall kunna ta hand om sig själva i framtiden och en dag kunna flytta från slummen är just utbildning så detta jobbar Slum Child Foundation mycket med. De vill att barnen skall få möjlighet att vidga vyerna, se något mer än slummen och få möjligheten till ett jobb.

Det blev många intryck och svåra människoöden att ta in när vi vandrade runt i Korogocho. Innan vi åkte vidare för att se var Queen's Lifeskill Project håller till gick vi och tittade på Östafrikas största soptipp där de som inte har någonting alls letar mat eller trasiga prylar att sälja vidare.

Queen's Lifeskill Project är ett projekt som drivs av Slum Child Foundation och de utbildar unga kvinnor inom bageri och konditori för att de skall bli anställningsbara eller självförsörjande. De har nyligen bytt lokaler men har i stort sett inget mer. De använder ugnen som George och hans fru har hemma hos sig men saknar redskap för att exempelvis kunna dekorera tårtor. Men just nu har de ändå sex stycken unga kvinnor som de håller på att lära upp.

Georges fru Millie utbildar tjejerna som ingår i Queen's Lifeskill Project.

Vi har nyss kommit tillbaka till hotellet och är ordentligt trötta. 42 timmar på resande fot har tagit ut sin rätt så ikväll blir det bara middag på hotellet och sedan sängen. Imorgon väntar ett digert program med bland annat ett flertal skolbesök.

Det blir aldrig som man tänkt sig...

En rätt så smidig resa har blivit till en väldigt osmidig resa... Nerviga, pirriga, skakiga och förväntansfulla klev vi in på Landvetter igår, fredag, redo för att påbörja vårt äventyr. Men på grund av oväder över Paris sköts vår flight fram och vi missade vår anslutande flight i Paris som skulle ta oss vidare till Nairobi.

Pirriga och taggade.

Bye bye Sweden!

Väl framme i Paris snurrade vi runt en del på flygplatsen och fick till slut hjälp. På grund av ovädret var alla hotell nära flygplatsen fulla och vi hänvisades till en buss som tog oss ut till Disney's Sequoia Lodge vid Disneyland. Vi bokades om till flighten ett dygn senare, alltså idag kl. 21.05 och med ett gäng värdecheckar för mat i handen var det bara att acceptera läget och transporteras ut till Disneyland. Och icke att förglömma, bagaget ligger och gottar sig nånstans här på flygplatsen så fräschheten dalar dessvärre för varje minut som går.

Disneyland Paris.

Imorse var det bara att kliva upp och invänta transport tillbaka till flygplatsen för att hämta ut ytterligare en och annan värdecheck för mat. Till frukost blev det sushi och nu äntligen har vi kommit över en kaffe. Planet har blivit försenat och förväntas nu lyfta kl. 22.40 ikväll. Endast 9 timmar, 20 minuter och en matkupong kvar... oh happy life!

Men, humöret är på topp och vi kan bara konstatera att det är tur vi gör en planeringsresa innan vi har med oss elever på en praktikresa. Scenarion likt dessa är något vi kommer behöva förbereda våra elever inför.

Hur som haver, med lite tur flyger vi till Nairobi ikväll.

Tre dagar till take off

På fredag är det alltså dags. Efter 11 timmar och 30 minuters resa kommer vi att landa på Jomo Kenyatta International Airport, förmodligen ganska trötta och mosiga men peppade på dagen.

Redan första dagen kommer vi att besöka Slum Child Foundation och Queen's Life Skills. Vi kommer även vara med på Toto Club som arrangeras av Slum Child Foundation varje lördag, ett tillfälle då barn från slummen Korogocho träffas för lek. Queen's Life Skills är ett nystartat projekt av Slum Child Foundation där unga kvinnor utbildas inom bageri för att så småningom kunna starta sin egen verksamhet och bli självförsörjande. Och det är bland annat här vi hoppas kunna arbeta fram ett utbyte inför framtida praktik.

Lördag till tisdag kommer vi att spendera i Nairobi tillsammans med George som driver Slum Child Foundation. Vi kommer bland annat besöka the National Council for Persons with Disabilities och the Kenya Institute of Special Education och utöver detta även besöka ett flertal skolor.

På tisdag åker vi ut till Ongata Rongai för att spendera resterande dagar med New Life Mission. Vi kommer besöka deras nystartade bageri där de bedriver yrkesutbildning och på onsdagen åker vi ut till Mashuru för att besöka flickbarnhemmet som drivs av New Life Mission. Det är på Samaritan Bakery och Samaritan Childrens Home i Ongata Rongai vi i dagsläget ser stora praktikmöjligheter för våra elever. Mycket fokus kommer därför ligga på att planera in i minsta möjliga detalj för detta.

En annan stor del av denna planeringsresa blir att dokumentera i bild och rörligt material för att kunna visa våra elever. Inför en eventuell praktikresa behöver eleverna förberedas så mycket som möjligt. Därför kommer vi både filma och ta kort, vi behöver kunna visa eleverna var de skall bo och sova, var de ska praktisera, vilka människor de kommer möta och vad de kan tänkas äta. Allt detta för att eleverna skall ha möjlighet att uppleva någon känsla av kontroll.