Torsdag 27 april

Även idag ställdes klockorna tidigt, 06.30 närmare bestämt. 07.00 var det dags för ännu en morgonpromenad med David, men idag gick vi åt andra hållet och var ute och promenerade på savannen. Det hade regnat under natten så det var en hel del lera och vi alla gick så småningom med höga klackar och tyngder vid fötterna i form av lera. Bra motion sådär på morgonkvisten. David berättade och idag hade vi turen att se en giraffamilj bestående av mamma, pappa, barn. De tittade nyfiket på oss och verkade ganska orädda så länge vi höll oss på avstånd. Vi fick även se ett skelett av en giraff. Den hade fastnat med benen i stängslet som satts upp och dessvärre dött så det enda som fanns kvar av den nu var delar av skelettet. Lite över en timmes promenad idag också och det kurrade i magarna när vi kom tillbaka till campen. Men då hade Jonas och Esther fixat frukosten så det var bara att äta direkt.

Efter frukosten var det dags att göra lite mer puré, idag med potatis och morot, och sedan skulle vi plocka ihop oss. Efter lunch var det dags att åka tillbaka till Ongata Rongai. Solen strålade så vi passade på att njuta av den i väntan på lunchen, sedan var vi och tittade på crossfithallen som byggts upp på campen. Där har Kikki och Kalle son Andreas, som arbetar som personlig tränare i Sverige, varit drivande. Och de har ordnat träningspass för bl.a. masaitjejer.

Papayaträd.

Vi fick även plantera ett träd i Frejagymnasiets ära. Alla på campen samlades för att välsigna trädet och sedan fick eleverna tillsammans sätta ner trädet i hålet som grävts, hälla på vatten och lägga tillbaka jorden. Sedan skulle alla skvätta vatten på trädet som en sista välsignelse. Trädet som planterades var ett grevillea, det kommer så småningom bli röda blommor på det. 

Esther hade gjort lunch på de rester som fanns kvar, samt gjort chapati och stekt ägg och gjort fruktsallad. Efter lunchen packade vi in oss i bilen och påbörjade resan tillbaka till Ongata Rongai.

Vi har tillbaka strax innan kl. 16 och äntligen fanns det internet! Kan ni föreställa er lyckan? Alla packa upp, lägga smutstvätten i högar, några tog en dusch medan andra bara njöt av internet. Kalle hade tidigare pratat om Eves lasagne så vi hade kommit överens om att hon skulle laga den till oss idag. Vi fick även sällskap av några andra praktikanter. Tre killar har varit här i två veckor, de går i bibelskola hemma i Sverige och har varit här för praktik. Så de åt middag tillsammans med oss.

Kl. 18 var det dags att ta farväl av Carolina, då skulle hon bege sig till flygplatsen. Imorgon kväll anländer Hanna.

Onsdag 26 april

Ännu en intensiv och upplevelserik dag. 

Imorse ringde klockan tidigt, ca 6.30 var det dags att gå upp. David skulle ta oss på en safari walk. Inatt regnade det något enormt och några av oss vaknade av en åskknall. Men trots lite halvkass sömn var alla redo för en morgonpromenad kl. 7.00.

Emma och Leo med masaipinnen.

David tog oss runt och berättade om träd och växter, vad masaierna använder de olika växterna till och vilka djur som åt vad. Alla lyssnar med stort intresse och ställer frågor för att få vet mer. Vi promenerade i över en timme, vi gick utefter vägen då det regnat så mycket under natten. Trots att det var så tidigt mötte vi rätt många människor som var på väg till marknaden. Vissa gick, rätt många kom på moppar, andra i bilar. Roligaste synen var alla får och getter på moppar. Mest antal personer och djur på en moppe var tre personer och fyra får. Den första killen körde moppen, den andra killen hade ett får i knät, även den tredje killen hade ett får i knät, sedan låg det två får i en plastback längst bak. En minst sagt rolig syn. Då det regnat en del det senaste säljs får, getter och kossor rätt bra, folk behöver skaffa nya djur efter att ha mist så många i torkan.

Fantastiska David.

Jonas och Leo är nu vana masaipinneanvändare.

Väl tillbaka på campen blev det en efterlängtad frukost och när den ätits upp gjorde vi puré att fylla klämmisarna med. Vi skulle ha med oss klämmisar till jeeplinjen och lära upp Esther hur man gör puréen. Eleverna är nu experter på att göra purén så det gick undan. Dessutom har de börjat prata om att detta hade varit en bra grej att göra inom ett UF-företag. När purén var klar gjorde vi oss redo för att åka ut till jeeplinjen och lära oss mer  om deras arbete. 

Efterlängtad frukost.

Puré in the making.

Esther som försett oss med all god mat.

Det är New Life Mission som driver Jeeplinjen, en mobil klinik som skall nå de människor i behov av hjälp men som bor långt bort. På jeeplinjen arbetar en sjuksköterska och en chaufför som samarbetar för att ta emot patienterna. Idag var det dags för vaccination av små barn. Vi fick vara med på besöken, de berättade vad de gjorde, vi ställde frågor och sedan fick de bebisar som var över fyra månader en klämmis. Det första besöket var en mormor som kom in med sitt 1,5 månad gamla barnbarn för att få bröstmjölksersättning samt väga barnet. Barnets mamma dog när barnet föddes. De flesta masaikvinnor föder barnen hemma, i väldigt spartanska miljöer, och i början av året var det många mammor som hade dött vid förlossningarna berättade personalen. Dessutom är många kvinnor omskurna. Men barnet mådde bra och växte som hon skulle.

Masaipinneproffsen.

I väntan på jeeplinjens ankomst gick vi ner och tittade på floden som nu hade fyllts med vatten efter den långa torkan. 

Sjuksköterska, chaufför samt mormodern med sitt barnbarn.

Barnet vägs.

Och allt skrivs ner för att följa barnets utveckling.

Barnet var mer nyfiken på alla konstiga människor i rummet än av att äta. 

Näst på tur var de barn som skulle vaccineras, även de vägdes. Precis som på BVC i Sverige fick mamman en bok där all information om barnet skrevs ner. Den första bebisen som vaccinerades var en liten treveckors gammal flicka på 2,6 kg. Så liten i våra ögon men helt normal i vikt enligt sjuksköterskan. Sen var det tre pojkar som skulle vaccineras, två av dessa hade åldern inne för att få lite energi i form av en klämmis. Än så länge har de uppskattats av alla barn, eleverna kan verkligen det här med barnmat nu. 

Vaccination av den lilla tre veckor gamla flickan.

Efter ett tag tackade vi för oss, vi skulle vidare till en masaifamilj. Efteråt pratade vi om att det var lite annorlunda att vi fått sitta med på besöken, och att vi fått fotografera och att alla ställt upp på det utan protester. Men även personalen ville dokumentera vår närvaro och vi är ju tacksamma över att de vill visa oss så mycket och låter oss vara med på allt.

Direkt från jeeplinjen hem till en masaifamilj. Även om det är väldigt grönt nu och har regnat behövs det mycket mer regn för att det gröna inte ska bli kortvarigt. Vi såg spår av torkan, flera kadaver av kossor låg utefter vägarna. Framme hos masaifamiljen välkomnades vi med öppna armar. Det var en familj bestående av pappa, två fruar och deras 13 barn. Äldsta dottern hade även hon ett tvillingpar. Vi fick en rundtur och gick in i ett av husen för att få se hur det såg ut där inne. De två fruarna bor i varsitt hus. De berättade att de innan torkan haft får och tio kossor men när torkan slog till sålde de sina får för att kunna köpa mat till kossorna men trots detta hade sju av kossorna dött. Så nu var allt de hade kvar tre kossor. Vi hade köpt med oss mat till familjen som ett tack för att de tog emot oss. Besöket avslutades med att de sjung för oss och sedan lämnade vi över maten. Även här fick de minsta barnen en varsin klämmis och de åkte ner i magarna direkt. 

Inne i masaihuset.

Uppskattad mat lämnas över.

Sedan var även vi hungriga och det var dags att åka tillbaka till campen för att äta pannkakor som Esther gjort åt oss. Kontrasterna är minst sagt stora. Eleverna är så respektfulla och lyssnar noga när någon berättar om sin livssituation. De låter barnen känna på huden och håret, för här är det ju vi som ser konstiga ut och är annorlunda. Trots en sen lunch klagar eleverna inte utan anpassar sig till situationen. Vi åt och njöt av pannkakor och fruktsallad och sedan var det dags för att åka in till marknaden i Mashuuru.

Medicinalväxter.

På marknaden köpte några av eleverna något masaismycke och nyckelring men annars gick vi mest runt och kollade. Där fanns allt ifrån second hand-kläder till masaipinnar, machete och så kallade "fårkondomer", något man hängde på baggarna för att kontrollera att det inte blev lamm i tid och otid. Alla masaimän har masaipinnar, även Jonas och Leo fick en varsin av David. Vilken masaipinne man har berodde lite på om du fått den av din pappa, vilket träd den kom från och utseendet berodde på hur den skulle användas. Vi fick på torsdagen se ett lysande exempel där masaipinnen kom till användning, men mer om det i nästa inlägg.

Vi strosade runt lite i Mashuuru men till slut kände vi oss nöjda och Hinga kom och plockade upp oss, då var klockan runt 18 och vi var alla rätt möra efter en lång och intressant dag. Tillbaka på campen hade Esther gjort middag åt oss, idag blev det kycklinggryta med ris och sukuma wiki. I grytorna vi ätit är det ofta även potatis, något vi inte är så vana med i den svenska matkulturen. Men att äta potatis och ris tillsammans är faktiskt underskattat, maten är väldigt god och uppskattas av alla. Sukuma wiki är kål, lök och ev. lite tomat som frästs samman. Sukuma är en slags kål, ganska lik grönkål.

Efter middagen var det dags för en lägereld igen. Där satt vi och pratade, reflekterade över dagen och sedan anslöt David och fortsatte berätta om masaikulturen och svarade på alla våra frågor. Vi hade många frågor om giftermålet mellan masaier, familjelivet samt om den kvinnliga omskärelsen. En masaiman får ta sig an så många kvinnor som han kan sörja för. Ju fler fruar och barn, desto mer förmögen man. Äktenskapen arrangeras oftast och pappan till dottern som gifts bort får betalt i ex. kossor, socker mm. Skilsmässa är ovanligt och om det ska ske måste båda familjerna vara väl insatta i situationen och godkänna den. Dock kan skilsmässa genomföras om det inte kommit några barn. Om den första frun inte skulle få några barn kan mannen ta sig en andra fru och denna frun kan ge sitt barn till den första frun. Då byter man barn mot en kalv och bytet går inte att ångra. Barnet växer upp med båda mammorna men vet inte vem som är den biologiska mamman. 

Förändringens vindar drar även genom masaikulturen och något som påverkats av detta är den kvinnliga omskärelsen. Man ser att det är färre flickor som omskärs, men ju längre ut man kommer desto vanligare är det. Flickorna omskärs innan första mensen, oftast i 9 - 10-årsåldern och man skär då bort det mesta av det kvinnliga könsorganet och syr sedan ihop. New Life Mission arbetar för att sprida information, förhindra och rädda de flickor som hotas av omskärelse. David berättade att även på grund av att allt fler masaier utbildar sig sker en förändring. Masaikillarna träffar då tjejer från andra stammar som inte är omskurna och masaitjejerna inser att de faktiskt inte behöver vara omskurna, kort förklarat. Eleverna fasades över vad flickorna utsätts för.

Innan läggdags passade vi även på att titta på den fantastiska stjärnhimlen. Stjärnhimlen i Afrika är något utöver det vanliga, man ser så mycket mer stjärnor jämfört med vad man ser i Sverige. Men tillslut var det dags för sängen, alla var riktigt trötta efter den tidiga morgonen och alla upplevelser. Det tog inte många minuter innan det var tyst i alla tält.