Onsdag 24 november

Nu kom eleverna precis tillbaka från en fotbollsmatch med några av killarna från barnhemmet, fyllda med endorfiner och en del skrapsår. 

- Hur gick fotbollsmatchen Leo?
- När vi körde Sverige mot Kenya vann vi med 4 - 2. Sen bytte vi lag, jag var ensam svensk i ett lag.
- Hur gick det då?
- Då tappade vi räkningen. 

Som åskådare var det bästa att se hur alla, kenyaner och svenskar, samlades runt Lukas när han fick en boll i magen. Tänk vilken gemenskap som kan uppstå i en sport.

Fotbollsmatchen som pågick till mörkret och regnet kom.

Dagen har gått i ett och vi har förstått innebörden av african time. Lunchen som skulle serveras kl. 13 idag, serverades istället kl. 14 då de som skulle äta lunchen inte dök upp förrän då. Så med andra ord - hakuna haraka (ingen brådska). Hur som, till lunch lagade eleverna en köttgryta med ris och en sallad på tomat och rödlök. Vi lagade även ndengu (en gryta på mungbönor, rödlök och tomat) och sukuma wiki (en typ av kål, liknande grönkål, som man fräser på med rödlök och tomat). Lunchen blev mycket uppskattad av både gäster (representanter från Erikshjälpen) och eleverna. Andra grejer vi smakat på idag har varit tomatoe fruit, papaya och passionsfrukt.

Efter lunchen fick vi en rundvandring på stationen. Vi fick se förskolan, där kommer en grupp vara imorgon och laga mat och leka med barnen. Vi fick även träffa kvinnorna som tillverkar lifebags (de vi sålt på Restaurang Freja), titta in i kyrkan, hälsa på i bageriet och på Samaritan Water. Därefter gick vi till kliniken (New Life Missions egen vårdcentral som vänder sig till människorna i slummen här utanför) och sedan till barnhemmet. Samaritan Childrens Home har de senaste åren genomgått en förändring från att vara mer likt en institution där alla "mammor" ansvarar för alla barn till att nu vara uppbyggt som små lägenheter där en "mamma" ansvarar för en mindre grupp barn.

Vattenreningsverket på Samaritan Water.

Bröden som bakas på bageriet.

Bröddeg inne på bageriet.

Kvinnorna som tillverkar lifebags.

Det är många intryck för eleverna, mycket känslor och en hel del insikter. Att vi har det bra i Sverige råder det ju inga tvivel om. Vi kämpar även på med en del hemlängtan, men det är ju faktiskt en del i hela resan.

- Är det något ni saknar i Sverige? frågar Jonas.
- Nja... jag saknar min katt, och min egen säng, säger Awa.
- Jag saknar mina kuddar! 
- Ja, Lukas, du är min broder! Jag saknar också mina kuddar.

Nu står Leo, Emma och Fredrik i köket och fixar middagen. Idag blir det potatismos och stekt korv. Vi får improvisera lite då vi inte hittat någon elvisp, så det blir kanske lite mer smashed potatoes. Lukas och Awa skall skriva i sin APL-loggbok.

Imorgon delas eleverna in i tre grupper. Grupp A, B och C. En grupp ska till förskolan, en till bageriet och en sköter allt i huset så som lunch, städ och tvätt.