Måndag 24 april

Internet, vilken lyx det är! Internet har svajat något enormt sedan vi kom till Kenya, men de senaste dagarna har vi i stort sett varit helt utan internet. Därav de sena blogguppdateringarna. Lärorikt visst, men också mycket frustrerande. Den ständiga frågan i Mashuuru var "Finns det internet nu?!" och svaret var oftast nej. Eller hade man tur kunde man få ett ja, men lika fort var nätet borta igen. Även nu är det rätt kasst därför innehåller detta inlägget inte så många bilder.

Även måndagen bjöd på sol, strålande sol från det att vi vaknade och varmaste dagen hittills. Under gårdagen anlände två bussar med skolbarn från Nairobi, de kom för simläger, så det kryllade av barn på hotellet och poolen blev snabbt banor för simträning. De flesta av våra elever var möra efter all sol från gårdagen så de chillade mest i skuggan. Men några gick till stranden och passade även på att ta ett dopp i poolen innan avfärd. Det blåste en hel del, men det var sköna varma vindar.

Vid 11-tiden beställde vi in lite lunch men det tog 1 timma och 15 minuter att få in maten och 12.30 skulle taxin ta oss till tågstationen så det blev att slänga i sig maten. Bilfärderna här är minst sagt upplevelserika, lite som att vara på Liseberg. Eleverna är lite oroliga om chaufförerna vet var de kör, om de tar oss till rätt ställe men vi lugnar de med att de har stenkoll och än så länge har de tagit oss till rätt ställe i rätt tid. So far so good. 

På tågstationen i Mombasa var det samma procedur som i Nairobi. Scanna väskor, hundar som ska söka, scanna väskor igen. Den här gången hade vi biljetterna så vi kunde bara gå in och sätta oss i 1-klass loungen. Det var galet varmt så vi passade på att köpa oss en glass och dricka innan tåget skulle gå, och lite snacks till tågresan. Den är ju ändå 5,5 timmar lång.

Tågresan flöt på smidigt. Även denna gången såg vi massor med elefanter, zebror, giraffer och antiloper. Så häftigt att så elefanterna ströva över savannen. Det är Tsavo nationalpark man åker genom med tåget. 

Vi var framme 20 minuter tidigare än förväntat men Hinga var redan där och väntade på oss. Hinga körde oss till huset i Ongata Rongai och väl där var det bara att slänga in alla kläder i tvätten, äta kvällsmat och gå och lägga sig. 

Dagarna är minst sagt intensiva men eleverna klagar inget alls. Det är tidiga morgnar och sena kvällar men de ställer klockorna, går upp och är så intresserade av allt vi gör.